Allt började med att jag gick till skolan och hade lektion. Vi startade vårt redaktionsarbete igår vilket innebar att klassen blev indelad i 4 redaktioner, var av 2 programredaktioner och två nyhetsredaktioner. Jag kom i en av programredaktionerna. Jag ska alltså, tillsammans med min redaktion planera en hel dags sändning där jag har ansvar för en av timmarna under dagen. Min timme blev på måndag klockan 12.00 och mitt program ska handla om konspirationsteorier.

Efter några timmar i skolan blev jag trött(jag hade en otrolig träningsvärk+för lite sömn) så jag gick hem. Direkt när jag kom hem ringde Therese och Clara och sa att vi var tvungna att åka(jag och Therese hade lovat Clara att sjutsa henne till Älvsbyn, för hon skulle med tåget till Ljusdal). Vi åkte, 2 timmar innan tåget skulle gå så att vi skulle ha bra marginal och absolut inte missa det.

Vi kom till Älvsbyn efter cirka 45 minuter vilket var skönt. Vi tänkte då att eftersom resan hit gick så bra så kunde vi gå in på Ica och sega en stund. Sagt och gjort. När vi var färdiga på Ica satte vi oss i bilen och skulle köra till tågstationen. Då var det ungefär 40 minuter kvar tills tåget skulle gå och vi kände att det här gick ju bra.

Som vanligt när jag, Therese och Clara sitter i en bil så går det ju inte riktigt som vi har tänkt oss, vilket inkluderade den här gången. Älvsbyn är en liten håla. Man kan väl sammanfatta att dom har två mataffärer, en mack och en tågstation. Vad som dock var problemet var att dom hade gömt tågstationen och inte satt upp en enda skylt om vart den låg. Det resulterade i att vi åkte runt hela jäkla Älvsbyn kommun för att hitta rätt. Vi frågade invånarna om vägbeskrivning men dom bara skickade ut oss i bushen hela tiden. Första vägbeskrivningen slutade med att vi åkte en mil ut i ingenstans. Vi var jättenojiga över att vi hade åkt fel så vi körde in till vad som liknade en herrgård, knackade på dörren och fick reda på att stationen låg en mil åt andra hållet. Då var det en kvart kvar tills tåget skulle gå.

Då var det bråttom, men vi skulle ändå hinna sa kvinnan som öppnade dörren. På vägen tillbaka körde vi i 100 på en 50-väg och tillslut kom vi in till centrumet igen. När vi hade fått tillbaka mottagningen på telefonerna ringde vi SJ och frågade om dom kunde fixa att tåget väntade på Clara. Han i luren måste ha trott att det vår någon slags busringning eller något med tanke på att han hörde vårt kaos i bilen och svordomar på den lilla hålan vi var vilse i. Men vart sjutton låg stationen då? Vi öppnade bildörren och skrek på en sparkåkande gubbe att hjälpa oss. Han beskrev vägen och sa att vi skulle åka rakt fram och sedan höger i rondellen. Sagt och gjort. Det slutade med att vi åkte rätt in i bushen igen.

Efter en stunds åkande på vad vi visste var fel väg, skällandes på SJ-killen i luren och försök att förstå GPS:en på iPhonen fick Therese panik. Therese var den som körde så rätt som det var saktade hon ner bilen och hoppade ut i farten. Hon skrek åt Clara att dra i handbromsen, vilket Clara gjorde. Joplin flög fram mot handsfacket och jag, Clara och säkerligen mannen i luren satt som fågelholkar. Clara frågade Therese var sjutton hon höll på med och hon svarade att hon skulle jaga ikapp bilen som precis hade passerat oss. Frågan är bara hur fan hon skulle lyckas med det?

Vi vände och körde in mot centrumet igen. Då, när det var en minut kvar tills tåget skulle gå såg jag på iPhonekartan vart vi var någonstans. Jag tänkte att mitt i detta kaos måste ju någon behålla lugnet så plötsligt sa jag med min allra mest avslappnade stämma "Jag vet vart vi ska, kör mot OKQ8". Clara och Therese gav min en varsin "Har du suttit och hållt den här informationen inom dig?"-min, och började sedan köra bilen med min beskrivning till stationen. Väl framme studsade vi ut ur bilen, sprang till närmsta människa och frågade om tåget hade gått. Det hade det. För en minut sedan.

Då landade vi igen. Först kom lite tårar, sedan lite tystnad och när vi alla var tillbaka på marken efter den kaosiga upplevelsen skrattade vi gott åt bilturen. Jäklar vad vi skrattade, så detta blev faktiskt en riktigt rolig kväll tillslut, mot alla odds.

Det gick ett tåg 4 timmar senare som Clara kunde ta. Jag och Therese stannade med Clara i Älvsbyn tills tåget hade gått och sedan åkte vi hem till Piteå igen.