Åh, vad roligt det är att logga in här på bloggen efter så pass lång tid och se på statistiken att ni fortfarande hänger kvar. Jag har varit lite off på sistone för att jag inte har haft sån lust att gå in på datorn. Jag tycker att det är ett stressmoment i min redan stressiga vardag.


För övrigt så ska jag ta över rollen som manager i bandet Beneath Six. Nej, jag skojade bara men jag ska säga till dom att vill dom komma någonstans så borde dom skaffa sig en kunnig manager som har kontakter i branschen(jag...)

Herrejesus vad jag är trött!


Idag ska jag hem, typ sova och senare ska jag vara med Mikkis.

Som vissa at så av er redan vet så har jag en tendens att sjunga fel ibland. När jag lyssnar på en låt och sedan glömmer bort texten så tar jag mig inte tid att lyssna på låten igen utan jag brukar köra på en egen tolkning av texten istället.


Nu när jag ser den riktiga texten så märker jag att jag inte sjöng så himla fel ändå. Man kan ju inte alltid ha rätt liksom.

En annan låt, som nog hör till Andres favoriter av mina felsjungningar är Whitesnakes "Here I go again".

Nu ska jag berätta något för er.

Den här kvällens planer var att ha fredagsmys med Lilli och Isabelle, vilket vi nu har haft. Vi har ätit tacos, smaskat godis och snackat massor om allt det senaste. Dock var inte detta nog för att tillfredställa denna fredag. Nej, nu ändrades planerna och det ser ut som att till blir utgång till O´learys.

Poängen med det här inlägget ska jag komma till nu. Jag ska faktiskt inte med till O'learys. Anledningarna till det är att jag har snöfrilla+snösmink, får inte dricka och ska upp klockan 9 imorgon bitti och göra ett Yoga-pass. Så för mig blir det hemgång istället för utgång.

Och med det tycker jag att jag är jätteduktig. Skittorr kanske, men duktig...

Sitter inne på pappsens dator där jag precis hittade lite inte alls så nytagna bilder. Vissa har er läsare kanske inte vet hur jag såg ut i min tidiga tonår så jag lägger ut några små smakprov. Se och njut!

Jag och far min på kräftskiva 2006.

Jag och Emelie, 2006 i våran gummibåt som vi sedan tog sönder när vi skulle ut och åka i en storm. Vi överlevde men det gjorde tyvärr inte gummibåten. R.I.P...

Här är jag år 2005 i familjens forna sjöjeep Jeppe. 

Köpa optimistjolle? Glöm det! Den är redan såld. Min födelsedagspresent när jag fyllde typ 12-13. 

Ännu en kväll har spenderats på gymmet. Jag undrar om dom börjar känna igen mig där? Tjejen som alltid har förstora mjukisbyxor... Nej, men gymmet har faktiskt blivit en av mina favoritplatser. Det är någon slags aura där inne(kanske svetten från människors kroppar) som gör att man blir så stolt över sig själv.

Ikväll körde jag 20 minuters crosstrainer för att få upp förbränningen, sen 10 minuter på dödsmaskinen som jag väljer att kalla den. Jag pratar såklart om trappmaskinen som i vanliga fall är ganska nice men idag körde jag på "fatburner PLUS" och det var fanimej sjukt svettigt. Efter det gick jag in i styrkemaskinsrummet och jobbade på musklerna. Det är så himla roligt att känna att man har blivit starkare och därför kan köra på tyngre vikter. I love it!
Sist av allt stretchade jag ju såklart också. Ett måste för min del som dansar och därför måste jobba på att bli vigare.

På hemvägen var det snöstorm vilket ledde till att jag och mamma fastnade i en snödriva precis utanför våran garageuppfart. Som tur var så var det ju inte jag som körde. Jag känner att jag och bilen inte är redo för sådana konflikter än. För tillfället har vi en ganska lugn och sansad relation, jag och lilla peugie.

Nu ska jag jobba på mitt personliga brev som jag ska skicka till olika högskolor... Exiting!

Min och Maddes konversation nyss:

Vet ni vad? Jag tycker att jag har kvalificerat testet till att bli en riktig bloggare nu. Imorse tog jag nämligen en spontanfika med Lilli och senare idag ska jag även fika på Vetekatten i stan med Madde, Matilda och Linda från min Historiaklass. Jag har alltid velat provat Vetekatten för jag tycker att det låter så gott. En vetekatt liksom. Anyway, alla riktigare bloggare fikar hela dagarna och TA-DA! Det gör jag med.

Ikväll ska jag till gymmet. Det ska bli så skönt att få svettas lite igen och vara stolt över mig själv. Jag har ju inte gymmat sen förra måndagen vilket har fått mitt liv att komma ut balans. Nu så känner jag mig sjukt mycket tröttare och mindre påhittig än vad jag gör när jag tränar aktivt.

Idag har jag varit lite kulturell av mig. Jag har nämligen spelat gitarr och*trumvirvel*... Jag har lärt mig en ny låt!

Så nu slipper Madde få öronen utbrända av When I come around och Paranoid i fortsättningen. Nu ska hon även få höra lite vikingametal vilket jag vet att hon älskar.

Här är låten jag har lärt mig, men jag kan säga er att den är mycket bättre i Mathias/Matilda/Sandra-version.

Jag är trött och jag är hungrig. Trött är jag för att jag inte kunde sova mycket alls inatt och hungrig är jag för att Allevomaten smakar skit. Jag fick seriöst kväljningar när jag skulle svälja jordgubbsshaken. Cred till alla bantare där ute som klarar att få ner skiten...

Den 16 Mars är ett speciellt datum i år. Då har nämligen jag och hela MP08 i Tumba Gymnasium studentskiva. Det kommer att bli awesome!

Jag kom på att jag har glömt att visa er vad jag shoppade förra helgen.
Det finns två anledningar till denna mindre deliciösa matvana. Den första anledningen är för att jag tryckte i mig en 90 grammare idag och den andra anledningen får ni veta när ni träffar mig...

Igår var jag och Madde på en liten tripp till platsen gud glömde a.k.a Tungelsta.


Gårdagen blev förövrigt jätterolig. Photoshooten med killarna var sjukt kul, speciellt när man fick lyssna på deras interna konflikter vad det gäller att posera framför kameran. Bandet råkar ju bestå av två skeptiker och två linslöss.

Jag har blivit en riktig filosof har jag fått på känn. Vad ska man annars göra när man inte kan sova liksom? Ett perfekt tillfälle att ligga och analysera livet lite.

På senaste har jag funderat väldigt mycket på relationer av alla slag. Om vi nu ska börja någonstans så kan jag ju säga att det känns som att sjukt många par gör slut just nu. Det är som att någon slags förhållande-aids kommer och skövlar bort alla par i dens väg. Sen om det leder till något bra för paren eller ej, det skiftar ju.

Ofta när man gör slut så börjar man se det lite som en tävling mot den andra personen, vem som går vidare först liksom. Jag kan säga att jag har varit i den fasen eller alla mina "break-ups" men på senaste tiden när jag har ägnat mycket tid åt mig själv och reflekterat min personlighet så har jag förändrats. Jag är ute ur tävlingen och iochmed det är min motståndare ingen motståndare längre.

Som jag nämnde där uppe så har jag tänkt på olika sorters relationer. Relationen till ett ex tillexempel. Standarden verkar vara att man ska försöka glömma varandra och på den krokiga vägen till glömmandet så ska man även försöka såra varandra så mycket som möjligt genom svartsjuka. Man ska intala exet och övriga(på Facebook) att man har gått vidare. Det är ju dumt för ju mer "självständiga" saker man skriver desto tydligare blir det att man gråter sig till sömns ensam i sin säng varje kväll. Jag har valt att skippa det där. Skippa imagen, det blir nämligen bara pinsamt och det leder till att folk börjar snacka.

Men åter igen till relationer. Det finns relationer som man kan definiera så som fästman, syskon, bästisar, föräldrar etc. men sedan finns det även dom relationerna som är odefinierbara, ungefär den man har till sitt ex. Jag har provat att bryta kontakten vilket ledde till att jag mådde dåligt. Jag väntade på att jag skulle må bra igen men den dagen kom riktigt aldrig. Sedan tog vi upp kontakten igen vilket blev känslosamt och väldigt mycket berg och dalbane-feeling. Nu mera så har jag och den jag tänker på kommit till ett odefinierbart stadie där vi bara njuter av varandras tillvaro utan att tänka på vart det ska leda och vart det inte ska leda.

Framtiden och vad som är bäst i mig tar ofta lite för stor plats i min hjärna. Just nu känner jag att jag vill det som får mig själv att bli lycklig och som jag vet att andra blir glada av också. Jag skäms inte för att han och jag pratar för det får mig att må så mycket bättre vilket jag prioriterar.

Nu kan jag dessvärre inte komma på ett snyggt Springer-avslut på det här djupa inlägget så jag kan istället säga:

Ta er tid och pyssla om er själva efter att ha gått igenom en smärtsam break-up. Det kan vara jobbigt till en början men det är verkligen värt det och man slutar leva livet för andras skull och börjar tänka på sig själv på ett mer hälsosamt sätt istället.

Sorry för den kassa uppdateringen igår men jag hade en fullspäckad dag.


På Fryshuset fick vi besök av Matilda, vilket var mycket trevligt. Senare fick vi även reda på att vi skulle till Gamla Stan på kvällen och gå på The Mudders releasefest. Det var jätteroligt faktiskt och The Mudders var grymma. Sen att jag hade en väldigt mysig kväll med Matilda och Madde var ju inte helt fel det heller.