Lååååångt inlägg
Jag känner för att blogga idag. Det är lite tråkigt dock med tanke på att min blogg "fuckar ur" med radbyterna och att mitt tangentbord är engelskt. Alltså inga synliga å, ä, ö. Men jag får väl skriva allt i en klump, som jag hatar för det är så otroligt tråkigt att läsa då, och så får jag vänja mig vid tangentbordet.
Idag har jag varit på huset hela dagen... Eller vem bryr sig?
Jag ska äta nu. Tjao!
Vad gör man när alla drar sig undan...
Hur ska livet kunna vara kul när man inte har någon att ha kul med?
:(
Och nu kom jag ihåg varför jag slutade blogga... Dom här jävla radbyterna!
Privatliv
Jag och Madde har just nu en diskussion om privatliv. Vi pratar om folk som inte har några hämningar, som skriver ut allt om sig själva på internet. Dom skriver om hur deprimerade dom är och hur det gick till när dom blev dumpade etc.
Ibland kan det väl vara skönt att skriva av sig för att känna att det iallafall kommer att vara någon som vet att man inte mår helt okej, men vart går egentligen gränsen?
Häromdagen var det en kille som började sms:a med mig. Jag kontaktade honom för att jag(via Fryshuset) skulle intervjua honom. Igår sms:ade han mig och frågade hur gammal jag var, jag svarade och sedan fortsatte vi att sms:a lite grann. Och nu vet jag ungefär allt om honom... Han berättade allt om sig själv i sina sms när jag knappt skrev någonting tillbaka. Hade jag varit singel så hade jag inte varit intresserad för att eftersom han lämnar ut sig själv så finns det ingen spänning kvar och man är inte speciellt nyfiken på att veta mer om honom.
Sedan gick jag in på hans Facebook. Då stod det att han var deprimerad och bla, bla, bla. Och han hade flickvän, men varför ville han söka tröst hos mig? En människa han aldrig har träffat.
Jag gillar inte alls när människor lämnar ut för mycket om sig själva, speciellt inte på internet. Jag vill helst kunna skapa en bild av personerna jag träffar utifrån mig själv, men skriver dom hela deras livshistoria på Facebook eller i bloggarna är liksom det intressanta med att lära känna en person inte lika intressant längre.
Så var går egentligen gränsen? Själv skriver jag ingenting. Jag kanske borde det för nu känns det som att inte en enda kotte i hela världen(utom en) vet hur jag känner mig just nu. Och det, det är inte okej.
